aliceb

Street Photography

Jag befinner mig på Göteborgs centralstation varje dag bland flera hundra andra människor. Vid vissa tider kan man känna stressen i luften och i människorna som rusar omkring. Vid andra tider så kan man känna lugn men också en rädsla. Det är alltid människor där, oftast människor man inte har någon aning om vilka det är.

 

 

Jag som går i skolan befinner mig oftast på centralen de tiderna som det är som mest människor, till och iväg från skola och jobb. Jag vet bara från mina egna erfarenheter att på centralen är man oftast stressad. Ska jag hinna med nästa buss? Är tåget försenat IGEN? Hinner jag till lektionen? osv. Jag vill ta reda på om flera människor känner denna hets och stress på stationen. Jag ska fokusera på deras ansiktsuttryck och deras rörelse och försöka få med det på bild. 

 

I min serie så försöker jag förstärka och förmedla stressen i bilderna som jag har tagit. Ansiktsuttryck, glada, spända, tomma, ledsna osv. Även kroppsrörelser, springer de, går, står stilla och väntar osv. 

 

Såhär blev de bästa bilderna. Jag som trodde att de flesta skulle ha ett ansiktsuttryck som visar någon slags stress hade fel. Jag tycker nu i efterhand att människorna inte såg så stressade ut. Kanske har det bilvit en vana, alltså att man är så van vid att det är mycket som händer på centralstationen att man inte är stressad. Eller så är människorna stressade på insidan men att det inte märks utåt. Det kan såklart vara så att alla är stressade men att det inte syntes. Jag trodde att jag skulle se fler spända blickar och snabba kroppsrörelser. Det jag såg mest var tomma blickar eller blickar ner i sin mobiltelefon. Majoriteten av människorna höll i sin mobiltelefon. Det är något jag reagerade starkt på, jag hade inte tänkt på det innan. Men det förvånar mig inte, mobilen är en trygghet för många, pendlar man själv så blir mobilen ett slags sällskap. 

 

Här en en bild på en människa som med raska steg går mot centralstationen iväg från tåget han precis klivit av. Han har en väska slängd över axeln, en jacka i armvecket och en mobil mot örat. Han ser inte så avslappnad ut, utan mer stressad. Han pratar i sin mobiltelefon. Kanske för att meddela att han blir 10 minuter sen pågrund utan tåget eller så ringer han till en förskola för att sjukanmäla sitt barn. 

 

Jag tycker att denna bilden representerar ’’stressen på stationen’’ bäst. Det är flera människor på bilden, unga, gamla, barn. Det är en människa på språng men jackan i handen och mobilen mot örat. 

 

 

En stressad människa på stationen. 

 

Här är en bild på en kvinna som springer från tåget in mot Nordstan. Kvinnan har håret uppsatt men en klämma, en kjol och en väska hårt hållen i handen. Jag tror inte att hon hade räknat med att behöva springa denna morgonen. Kanske var det bussen som var sen igen, eller att hon försov sig och missade tåget. 

 

Hon är antagligen stressad, påväg från stationen. 

 

 

 

 

2 tanter påväg mot Centralstationen. Antagligen skall dom hem, då är det kanske inte en sån stor brådska, de hinner samtala på vägen. Det ser ganska avslappnat ut, den ena kvinnan har armarna i kors och den andra ser ut att förklara något. 

 

 

 

Här har vi en bild på en familj. Två föräldrar med två barn på Göteborgs Centralstation. Mamman håller ena barnet på höften medan hon samtidigt ger det andra barnet vatten ur en vattenflaska. Mannen står bakom familjen, jag vet inte vad han gör. Han kanske kollar tågtiderna. Mamman som håller koll på de båda barnen kan man tänka sig vara lite stressad. Människor över allt, en tågräls, de är påväg och hon har koll på sina små barn. Hennes ansikte ser trött ut, utmattad. 

 

 

Stressen på stationen behöver inte bara handla om att man skall hinna till olika saker. Det kan vara en stress att hålla koll på saker, sina barn, sina saker, sig själv. 

 

 

 

En äldre man på tåget. Han ser väldigt bekväm och nöjd ut. Kanske just för att han inte befinner sig på centralstationen i Göteborg. Frågan är om han vet vad som väntar sig när han sedan kliver av tåget på Göteborgs centralstation. 

 

Street Photography är en fototeknik där man vill fånga livet runt omkring sig på bild. Fotografera och fånga ögonblicken. Det är en slags spontanitet-fotografi. Man fotar sin omgivning på en offentlig plats. Det behövs inget fix och trix innan, det ska vara så spontant och levande som möjligt. Genom Street Photography vill man fånga känslor i det vardagliga livet på bild, det är mestadels bilder på människor men det behöver inte vara det. Det man fotar kan ha ett tema, jag valde temat Stress på stationen men man kan välja vad som helst. 

 

 

Min serie är gatufotografi för att det är taget i stunden. Jag har tagit kort på människor som inte är medvetna om att jag tar kort. Jag tar kort på ett liv, en verklig händelse, mitt i stunden. Det är så verkligt det kan bli genom ett foto. Jag har ett tema Stress på stationen som jag har utgått ifrån. Precis som gatufotografen Daniel Eliasson sa så handlar gatufotografi om att fånga det vackra i staden som du normalt stressar förbi. Okända männsikor blir statister in en genuin ochnärvarande dokumentation av gatulivet. 

 

Efter den här uppgiften och specielt när jag höll på med uppgiften och var mer medveten om min omgivning såg jag allt på ett annorlunda sätt. Vi är verkligen statister i livets film. Alla gester, rörelser och häldelser får världen att gå runt. Ibland är man med i händleserna och ibland är man bara en åskådare men du finn soch du är delaktig i allt som sker. På stationen speciellt, så är man aldrig heller ensam. Är tåget försenat (vilket det nästan altid är) så stpr du itne själv och väntar, du delar händelsen med flera andra människor och som känner antagliegn som du, skit också

 

 

 

Min serie är subjektiv för att det förstärker en känsla. I mitt fall är det en känsla av stress. Jag har valt att ta mina bilder i svart vitt för att jag vill få den lite jobbiga, tunga, smutsiga känslan, stress. Jag har blandat lite med att ta några bilder från grodperspektiv och fågelperspektiv, inget jättetydligt men en liten vinkla just för att få mer liv i bilden. Grodperspektivs för så att människorna som kommer gående nästan skall gå över dig eller trampa på dig, de är stressade och skall iväg t.ex. bilden på killen med mobiltelefonen. Fågelperspektivet ger en känsla av omedvetenhet, de vet inte att jag tar bilden och de bryr sig inte, de är helt inne i vad dom gör, t.ex. bilden på de två tanterna. 

 

Min serie är också från fönsterperspektiv för att jag iakttar dom som jag fotar. Jag är på avstånd och ser ut över människorna och situationen och fotar. 

 

Jag använde mig inte utav spegel perspektivet men det betyder att man speglar sig själv i bilderna. Att du är med i bilden på något sätt och är med i känslan. 

 

 Man kan också fota det objektiva men det har inte jag direkt gjort. Det objektiva är världen som den är, inte vinklat utan mer rätt upp och ner. Inte så mycket rörelse. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas